Till Ords

Välkommen till mitt mysiga mörker

Meny Stäng

Sida 2 av 38

Skellefteå

Är min tredje vecka i Skellefteå där jag gör min slutpraktik på förlossningen. Veckopendlar och när jag bor här befinner jag mig endera på förlossningen eller i en sunkig studentlägenhet. Det finns toalett och dusch på rummet, men inget kök… och det gemensamma köket är under all kritik. Smutsigt, luktar och känns allmänt småäckligt, så försöker hålla mig undan det jag kan 😩

På förlossningen i Skellefteå föds det ungefär hälften så många barn som i Umeå och backup vad gäller barnläkare finns inte i samma utsträckning. De jobbar också på ett annorlunda sätt, är mer aktiva i förlossningsförloppet. Medan vi i Umeå väljer att den födande kroppen får jobba på i sin egen takt och endast ingriper om det finns medicinska indikationer.

Det är alltså nu jag ska få ihop mina 50 förlossningar. Har i skrivandets stund 39 stycken, 11 kvar. Det här är sista veckan jag är ensam student och är fri att jobba dygnet runt om jag vill, konkurrerar ju inte med någon annan. Så min plan är att jobba så hårt och så mycket som möjligt för att redan denna vecka komma nära målet. Igår klev jag upp kl 04:00 för att bege mig, jobbade dagpass. Det var jättelugnt när jag kom, inte förrän efter lunch ringde en omföderska med värkar. Hon födde barn 15:59. När vi just skrivit klart och förflyttat henne till BB, ringde en annan omföderska med vattenavgång och värkar. Så jag stannade kvar och förlöste min 39:e bäbis 21:05. Vid 22:30 fick jag äntligen dra mig tillbaka till mitt krypin, trött och slut och med svullna ben av att ha stått i 15 timmar…

Har hittat en fin slinga att promenera eller springa när jag är här. Broarna runt, den är drygt fem kilometer lång, alldeles perfekt. Bilden togs min första vecka, nu är det mindre vintrigt.

Hemma är allt lugnt, det krattas och vårstädas i trädgården och tomat och gurka växer till sig inomhus. En igelkott har flyttat in, men hon är väldigt blyg och ville inte riktigt vara med på bild. Vi har döpt henne till Majlis 😍 OBS Majlis kan vara en pojke.

Har bjudit henne på ägg och fick lite kattmat av mamma och pappa att bjussa henne på. Kände att jag ville att vår katt skulle få smaka lite också, trots att hon är allergisk, men någon gång måste man få något gott ändå. Nästa tillfälle hon var hungrig tyckte hon jag var supersnål som bara hade torrfoder, hon visste ju att det fanns bättre 😂

Vi skrev den stora tentan i förrgår, som innehåller allt vi någonsin lärt oss. Den var svår och omöjlig att känna om det gick bra eller inte… bara att vänta och se och att hoppas.

Nu ska jag lägga mig i sängen och se lite nyhetsmorgon innan jag beger mig mot förlossningen och den fortsatta kampen mot 50 förlossningar…

Förlossning

Så var jag helt plötsligt inne i slutpraktiken. Börjar med tre veckor på förlossningen i Umeå, varav jag gjort nästan två. Sedan bär det av till Skellefteå för de fyra sista. Nu gäller det alltså att skrapa ihop till 50 förlossningar 😅 och hittills måste jag säga att det har gått segt… Är nu uppe i 22. Igårkväll fick jag min 22:a förlossning. Blev inkastad på en sal i slutet av kvällspasset. En förstföderska, där förloppet gått mycket fortare än beräknat. Det roliga är att jag känner att jag blivit tryggare i mitt sätt att förlösa, att guida kvinnan och att hålla koll på både barn, mor och partner. Stannade kvar och suturerade bristningarna som blev också, så klockan var närmare midnatt innan jag kom hem. För när man väl är klar inne på sal, då har man all dokumentation kvar.

Med lite praktiktid kvar och en ganska stor stress över att få ihop alla förlossningar, så somnade jag inte förrän vid 01-tiden, vaknade 06 och ringde direkt förlossningen för att höra hur läget var där. Det var lugnt just nu. Bad dem hälsa dagpersonalen att slå mig en pling så jag kan komma in tidigare, ifall det skulle bli någon förlossning. Annars går jag på ett nytt kvällspass 13:30. Hade varit skönt att få ihop två till tre förlossningar idag, så det rasslar till lite.

Annars då? Tja, inte mycket annat händer… Min dotter är sjuk, kanske corona, kanske vanlig sjukdom. Skickade iväg ett uppmuntringspaket till henne som kom fram för någon dag sedan. Mycket uppskattat!! 😍

Min man har fått agera rörmokare. Toaletten har stått och läckt efter spolning. Han inspekterade och kom fram till att en packning behövde bytas. Äckligt…. Men han var vid gott mod och resultatet blev superbra!!

Så fort solen är framme, försöker vi njuta av den så mycket som möjligt. Kissemiss har nu för tiden avancerat till den allvetande skräphögen 😊

Ö-vikstripp

Examinationen av uppsatsen är gjord och vi blev godkända på både opponering och respondering. Mycket skönt att ha det avklarat!! Några kommentarer fick angående vår uppsats som vi måste justera, men överlag var det inte några stora förändringar. Examinationen utfördes via länk, ett bra sätt att mötas på i dessa coronatider. Men hur man än vänder och vrider på det, så slår det inte ett möte i verkliga livet… För mig var det dock positivt i och med att jag slapp köra 140 mil fram och tillbaka för två timmars träff.

På tisdag till veckan börjar den, slutpraktiken. 10 extremt intensiva veckor, varav 7 är på förlossning. Förutom själva praktiken, har vi flera arbeten som ska lämnas in, godkända färdighetsprov ska göras, momentlistor och antal förlossningar och postpartum-samtal som ska dokumenteras. På allt det har vi en salstenta 5/5 på ALLT vi har lärt oss, samt en klinisk examination på stor blödning, sätesförlossning och skulderdystoci (när en axel fastnar). Coronan sätter käppar i hjulen även här. Vi har fått meddelande av universitetet att salstentan håller på att omformas till en hemtenta. Den kliniska examineringen vet de inte hur de ska styra upp. Det finns nämligen inga lokaler att tillgå. De lokaler på Akademiska som var tänkt att vi skulle vara i, är just nu provtagningsrum för misstänkta coronapatienter.

Hursomhelst, igår började tänka på att det här är de sista dagarna jag kommer att ha möjlighet att göra något annat än att äta, sova, leva förlossning/praktik. Därför tog jag ett spontant beslut att åka ned till Ö-vik för att raka min hund. Det gör jag varje vår, kanske inte så här tidigt, men i kristider måste man vara handlingskraftig och förutseende. Så jag och vovve bakade en kaka och satte oss med den i bilen och drog iväg till mina saknade föredetta jobbarkompisar.

Möttes av glada miner, men inte en enda kram. Coronan finns i allas medvetande som ett osynligt hölje och gör att vi blir lite rädda för varandra, vare sig vi vill eller inte. Tycker dock att det är bra att vara extra försiktig. Men det känns märkligt att inte kunna förhålla sig till varandra som man brukar. Prata kunde vi dock göra, hur mycket som helst!! SÅ himla kul och trevligt att få surra bort några timmer med människor man saknat och som man tycker mycket om ❤️

Loka fick en ny frisyr, en sportigare variant och helt plötsligt ser man att hon faktiskt har former. När hon har all päls på ser hon nästan överviktig ut, så att trimma ned henne i hår, gör att man kan se att hon är alldeles perfekt!! ❤️ Hon uppskattar inte proceduren, men efteråt blir hon glad och får alltid en karamell eller två av alla som jobbar. Så i slutändan är det värt besöket för henne också. Sedan får hon ju träffa alla sina gamla kompisar också. Hon hängde nere i källaren på kliniken medan jag jobbade och där hade hon sina vänner. Kärt återseende där med 😍

Köpte med mig hem en slow-feed-matskål åt henne. En riktigt svår, som är utformad som en labyrint och ska göra att hunden får jobba för maten. Funkade riktigt bra, hon fick kämpa för att få i sig sina kulor på kvällen

Alltid när vi träffas så blir vi lite nostalgiska, vi pratar gamla minnen och skrattar. Sedan var vi tvungna att ta fram den gamla klinikbilden som låg på receptionsdisken på tiden jag jobbade där. Det var tider det!!

Idag ska jag försöka ta mig ut och springa. I förrgår gjorde jag mitt första löppass för året och det kändes i benen kan jag säga… 🙈 Idag blir det i ett lugnare tempo, måste låta kroppen hinna med. I övrigt ska jag pyssla med det sista i uppsatsen så jag kan lägga det åt sidan. Är MYCKET less på den nu!! Dags att den försvinner ur mitt liv, så jag kan ägna mig åt behagligare saker. Som sol, vår, promenader, djuren och min man ❤️

Vår?

Jag vill så gärna säga att nu är våren här!! Men gissar att det ännu kommer att hinnas med några trista bakslag… Vintern brukar göra några tappra försök att hänga kvar innan den till slut övermannas av vårens och sommarens sol, värme och glädje.

Nu har det ändå hänt saker. Vägarna börjar komma fram, även de som varit rejält snötäckta, vattnet porlar i bäcken, solen värmer kinden och livslusten kommer tillbaka. För några dagar sedan planterade jag två olika sorters tomater, solrosor och stockros. Allt har börjat spira. Så mysigt att det växer och det är skönt att göra något som förknippas med sommaren. Det är betryggande på något vis, som en garanti för att den faktiskt är på väg ☺️

På gården är det rätt mycket snö kvar, för mycket för min smak i alla fall… Men idag hjälpte jag till lite genom att försöka hacka upp isen på gången mot bron. Några dagar till med plusgrader, så kommer hela gången att vara snöfri!! 😅

Loka hakar såklart på, fast endast som åskådare. Men hon älskar att ligga ute och kika på allting, eller somna. Tryggare hund får man leta efter ❤️❤️❤️

Sooooooool

Solen har äntligen börjat värma ordentligt!! ☀️😍 Det är så härligt att det nästan inte går att beskriva. Igår tog vi en långpromenad i det underbara vädret och efteråt skrapade vi ihop en brunch av rester. Det blev en kombination av risgrynsgröt och korv med bröd. Till efterrätt kanelbullar och kaffe. Sedan bara satt vi mot husväggen och lät solens strålar värma våra ansikten. Fantastiskt!! 😊

Uppsatsen är klar och ska idag skickas in till examinator. Det som är kvar att göra då, är att förbereda en presentation och att plugga in ALLT i det vi skrivit, för att kunna försvara den på bästa sätt 😬 Det examinerande seminariet är den 26:e mars. Planen var att jag skulle åka ned till Uppsala, men universitet har tagit beslut om att all undervisning, samt examinationer ska ske på distans, så jag slipper!! Det spar mig mycket pengar och mycket tid.

När jag skriver eller sitter vid datorn, kommer allt som oftast en liten vän på besök. Hon vet att hon egentligen inte får vara på bordet, men med ålder, gullighet och charmig framtoning, töjer hon på gränserna 😻

Ibland tar hon den nyvunna friheten lite väl långt 😂

Examensdagen närmar sig, sakta men säkert. Eller säkert? I dessa corona-tider är väl ingenting säkert… Min fasa är att jag ska bli sjuk eller få symtom som leder till att jag måste vara hemma från den kommande praktiken… I så fall blir det svårt att få ihop de timmar man ska göra. Men det är bara att hoppas på att hålla sig frisk och skulle olyckan vara framme och snoret börja rinna, så får jag ta det då. Jag hoppas det kan lösa sig på något sätt ändå. Min underbare man har i alla fall gjort en helt fantastisk nedräkningskalender till mig. Där jag varje kväll får kryssa en dag. I slutet av varje vecka får jag öppna en lucka och bakom den står ett fint, peppande, vackert, tänkvärt citat. Längst ned är det en stoooor lucka. Längtar SÅ tills jag får öppna den och är SÅ nyfiken!! Men jag ska hålla mig och inte tjuvkika!! 😅

Några dagar sedan jag tog bilden. Nu är det 81 dagar kvar. Den hänger på skafferidörren som en härlig påminnelse om att jag faktiskt nu är inne på sluttampen. Det har varit och kommer fortfarande att vara tufft, men dagarna är räknade…