Till Ords

Välkommen till mitt mysiga mörker

Meny Stäng

Sida 2 av 42

Årskull 2020

Igår, för två år sedan, blev jag barnmorska. Fem och ett halvt år tog det sammanlagt. Först tre år för att bli sjuksköterska, sedan arbete i ett halvår och på det ett och ett halvt års studier till barnmorska. Hösten 2015 började min resa och sommaren 2020, närmare bestämt den 8:e juni, tog jag examen. Känns som en evighet sedan. Det är det bästa beslut jag tagit i mitt liv, även om vägen dit många gånger varit mer än tuff.

Som av en slump råkade det vara så att alla vi barnmorskor som jobbade kvällspasset igår, tog examen 2020. Därför svängde jag förbi ICA på vägen till jobbet och köpte en tårta för att fira oss, årskull 2020 😍

Två år senare står vi fortfarande på benen, vi skrattar tillsammans, vi stöttar varandra, vi har emotionellt tuffa pass tillsammans, vi älskar vårt jobb tillsammans ❤️

Det blev mycket fotande igår, då en kollega i Finland fyllde 40 år. Givetvis skickade vi både en videohälsning och en bild 😊

Jo, vi har jättekul på jobbet. Men det är ibland också jobbigt. De stressiga dagarna, när man känner att man inte räcker till och varken får äta eller kissa, ledigheten som försvinner för att man behövs på jobbet, när det som inte får hända händer, att ett barn dör i magen, de dränerande passen med komplicerade förlossningar. Men det är dock så, att oavsett vad som händer, så vet jag att jag har kollegor som finns där, i både glädje, stress och sorg. Likväl som jag finns där för dem. Vi är ett sammansvetsat gäng. Tror det blir så när man jobbar nära och överlag har en hög stressnivå, samt vissa gånger står inför väldigt allvarliga situationer.

Jag är tacksam och stolt över mitt fantastiska yrke och känner stor glädje över mina fina kollegor 💕 Skulle inte byta bort något av det för alla pengar i världen.

Over and out // en rätt så sliten, men glad barnmorska

Trädgård

Vaknade 04:07, kunde inte somna om… Men då kan man ju passa på att skriva i sin lilla ”dagbok”.

Igår (lite försenat) ställde vi ut våra trädgårdsmöbler och den älskade hammocken 😍 När jag köpte hammocken, var min man lite tveksam till inhandlingen. Han tyckte den var dyr och trodde att den mest bara skulle stå i ett hörn, kostsam och stor. Men han har fått omvärdera. Den är väl använd och vårt absoluta favorittillhåll under varma, soliga sommarkvällar ☀️

Taket är solblekt, men vad gör det. Skapar bara karaktär. Planen är att ställa dit en blomlåda som mannen gjort till mig. Tänker att det vore fint med lite blommande fägring när man avnjuter ett glas rosé en kväll i juli.

På altanen står de gamla möbler vi fick av mina föräldrar, dock med ny färg, som matchar dörrar och fönster på huset. Tomat och ”hemgjord” dahlia får också plats på altanen. Kommer givetvis bli ännu mer blommor så småningom. Men hittills har det varit rätt så kallt, så pelargoner och andra fina blommor har inte fått flytta ut, eller inhandlats.

Avslutar med en skojig bild från skiftbytet igår. När en av kollegorna hade svårt att få på stödstrumpan, då rycker vi ut!! 😂

Lånad bild från instagram

Ja ja, nu börjar klockan närma sig den tid jag borde ha sovit till. Känns skönt att ha en dag ledig imorgon. Önskar strålande sol och en stor dos energi 🙏🏻

Lååååång arbetsvecka

Är inne i en riktigt lång arbetsvecka… Inget planerat, det bara blev så. Dels för att det har fattats barnmorskor och dels för att jag valt att jobba extra för att kunna få mer än en ledig dag tillsammans med min syster när hon kommer upp till Umeå. Så i helgen gör jag pass sju och åtta på raken 😅 Det har dessutom varit rätt så kaosigt, med mycket att göra och komplicerade förlossningar. När det blir intensivt på det här sättet, då behöver man något tilltugg inför nedvarvning 😋

Gårdagen kan ha satt sina spår i ansiktet också. Kvällspass innan dagpass, vilket betyder att man startar med minus på sömnkontot, sedan full huggning hela dagen, där ingen av oss hann vare sig sitta ned eller äta något. Sedan lite övertid på det…

I söndags var det ju morsdag. Själv blev jag firad med ett blombud, ett fint rim och chokladhjärtan ❤️ När jag kom hem från jobbet hängde det en bukett på dörren från min absoluta favoritdotter. Den står fortfarande på köksbordet och förgyller dagen 💕

Då jag jobbar kväll idag och dag imorgon, kommer samma fenomen att hända, sömnbristen… Så denna förmiddag får agera substitut till återhämtning. Önskar jag hade samma förmåga att slappa som herr Dixon. Att kura ihop mellan någons ben och ha det SÅ mysigt ☺️

Ska göra mitt yttersta för att det ska bli en verklighet. Ska också be till storken, att han saktar ned barnafödandet något, i alla fall i helgen.

Med önskan om en trevlig helg!! ☀️

Blodomlopp och födelsedag

Blodomloppet gick av stapeln den 24:e maj i år. Självklart deltog medarbetare på Kvinnokliniken. Vi hade att välja på 5 km eller 10 km, samt om vi ville springa eller gå. Jag valde promenad på 5 km. Vädret var vänligt mot oss. Solen sken i början av kvällen. Men chocken över hur mycket folk det var!! 5000 anmälda och alla befann sig på Hamngatan. Det var nästan läskigt, som myror blev alla människor 😱 Själva ”loppet” var rätt så trevligt. Gick med med glada kollegor och skvallrade. Efteråt samlades vi i Broparken och mumsade i oss picknicken som ingick. I ärlighetens namn hade jag dock hellre spenderat kvällen hemma i soffan. Det hade varit mer välbehövt.

Dixon poserar med den ärofyllda medaljen 🤩

Nu går vi bakåt i tiden två dagar, för man sparar alltid det bästa till sist. Gamla tant Loka firade sin 12-årsdag den 22:a maj ❤️

Eller firandet blev några dagar senare, men hon fick extra mys på självaste jubileumsdgaen. 12 år, helt otroligt!! Jag har känt henne längre än min man, längre än jag varit barnmorska, längre än allt känns det som. Hon har alltid funnits på något vis. Denna osjälviska individ, som har en emotionell intelligens utan dess like ❤️ Givetvis blev det riktigt firande med tårta. Den avnjöts i hela en sekund 😂

Givetvis fick Dixon också tårta 😊

Det känns som att det har varit, och är, mycket jobb nu. I alla fall reagerar kroppen som att det är för lite återhämtning. Jag har svårt att sova bort tröttheten. Den mesta energin går åt till arbete, sedan vill jag inte göra så mycket mer när jag kommit hem. Trist, då detta är min favoritårstid och jag vanligtvis brukar ha kommit längre i trädgårdsarbetet. Men men, det ska väl hinnas med ändå. I alla fall så hade vi en ”spakväll” i torsdags. Ansiktsmask, godis och TV-tittande.

Ser mest inte klokt ut, men lite mysigt är det ☺️

Snart bär det av till förlossningen för extra tjänstgöring. Brist på personal hela helgen… Jobbade extra i fredags, ska göra det idag och imorgon. Mitt önskemål för dagen, är att det är lagom mycket att göra. Att man kan känna att man gjort ett bra jobb när man åker hem. Men vi får se vad avdelningen bjuder på. En del av charmen att inte veta. Ingen dag är den andra lik.

GLAD MORSDAG till min mamma och alla andra!! ❤️

Dixon ❤️…

…den lilla glädjespridaren!! Han är verkligen ett litet charmtroll. En stor personlighet i en ganska så liten kropp. Om man inte känner honom, kan man tro att han är lite lätt hysterisk. Han formligen älskar allt och alla och har stora svårigheter att hålla dessa känslor inom sig. Som sin matte så är han känslostyrd. Detta betyder att han uttrycker varenda känsla, både glädje och sorg. Han är den mest verbala hund jag har haft att göra med och den mest uttrycksfulla. Han påtalar sina behov endera med ”ord”, eller med en tass som försiktigt stöter på en.

Dixon är en dansksvensk gårdshund, vilket betyder att han är en robust hund med vaktegenskaper. Han vill tala om när det kommer någon. Inte på ett aggressivt sätt, bara som ”hörrni, hörde ni att det ringde på dörren? Jag håller koll tills ni kommer hit.” Det betyder också att han älskar sol och värme, indirekt att han ogillar kyla och dåligt väder. Återigen, precis som sin matte. Dixons favoritplats är nära nära, han vill känna kontakt med någon av oss och allra helst ligga under en filt eller i solens strålar ☀️

När det gäller att arbeta är han driven, nästan lite för mycket ibland. Man får jobba mer med lugna belöningar. Han älskar att söka och spåra. Lydnad går sämre, men mest för att jag inte riktigt har lyckats lösa hans kod. Det vill säga att jag inte har hittat hans bästa sätt att lära sig saker på. Viljan finns hos honom, men den finns i så stora mängder att han får svårt att hålla sig på mattan, att hålla all den energin inom sig. Men i sommar ska vi knäcka koden 😊

Allt som allt är han en fantastisk hund, som skänker oss så mycket glädje ❤️