Till Ords

Välkommen till mitt mysiga mörker

Meny Stäng

Sida 3 av 38

Ö-vikstripp

Examinationen av uppsatsen är gjord och vi blev godkända på både opponering och respondering. Mycket skönt att ha det avklarat!! Några kommentarer fick angående vår uppsats som vi måste justera, men överlag var det inte några stora förändringar. Examinationen utfördes via länk, ett bra sätt att mötas på i dessa coronatider. Men hur man än vänder och vrider på det, så slår det inte ett möte i verkliga livet… För mig var det dock positivt i och med att jag slapp köra 140 mil fram och tillbaka för två timmars träff.

På tisdag till veckan börjar den, slutpraktiken. 10 extremt intensiva veckor, varav 7 är på förlossning. Förutom själva praktiken, har vi flera arbeten som ska lämnas in, godkända färdighetsprov ska göras, momentlistor och antal förlossningar och postpartum-samtal som ska dokumenteras. På allt det har vi en salstenta 5/5 på ALLT vi har lärt oss, samt en klinisk examination på stor blödning, sätesförlossning och skulderdystoci (när en axel fastnar). Coronan sätter käppar i hjulen även här. Vi har fått meddelande av universitetet att salstentan håller på att omformas till en hemtenta. Den kliniska examineringen vet de inte hur de ska styra upp. Det finns nämligen inga lokaler att tillgå. De lokaler på Akademiska som var tänkt att vi skulle vara i, är just nu provtagningsrum för misstänkta coronapatienter.

Hursomhelst, igår började tänka på att det här är de sista dagarna jag kommer att ha möjlighet att göra något annat än att äta, sova, leva förlossning/praktik. Därför tog jag ett spontant beslut att åka ned till Ö-vik för att raka min hund. Det gör jag varje vår, kanske inte så här tidigt, men i kristider måste man vara handlingskraftig och förutseende. Så jag och vovve bakade en kaka och satte oss med den i bilen och drog iväg till mina saknade föredetta jobbarkompisar.

Möttes av glada miner, men inte en enda kram. Coronan finns i allas medvetande som ett osynligt hölje och gör att vi blir lite rädda för varandra, vare sig vi vill eller inte. Tycker dock att det är bra att vara extra försiktig. Men det känns märkligt att inte kunna förhålla sig till varandra som man brukar. Prata kunde vi dock göra, hur mycket som helst!! SÅ himla kul och trevligt att få surra bort några timmer med människor man saknat och som man tycker mycket om ❤️

Loka fick en ny frisyr, en sportigare variant och helt plötsligt ser man att hon faktiskt har former. När hon har all päls på ser hon nästan överviktig ut, så att trimma ned henne i hår, gör att man kan se att hon är alldeles perfekt!! ❤️ Hon uppskattar inte proceduren, men efteråt blir hon glad och får alltid en karamell eller två av alla som jobbar. Så i slutändan är det värt besöket för henne också. Sedan får hon ju träffa alla sina gamla kompisar också. Hon hängde nere i källaren på kliniken medan jag jobbade och där hade hon sina vänner. Kärt återseende där med ?

Köpte med mig hem en slow-feed-matskål åt henne. En riktigt svår, som är utformad som en labyrint och ska göra att hunden får jobba för maten. Funkade riktigt bra, hon fick kämpa för att få i sig sina kulor på kvällen

Alltid när vi träffas så blir vi lite nostalgiska, vi pratar gamla minnen och skrattar. Sedan var vi tvungna att ta fram den gamla klinikbilden som låg på receptionsdisken på tiden jag jobbade där. Det var tider det!!

Idag ska jag försöka ta mig ut och springa. I förrgår gjorde jag mitt första löppass för året och det kändes i benen kan jag säga… ? Idag blir det i ett lugnare tempo, måste låta kroppen hinna med. I övrigt ska jag pyssla med det sista i uppsatsen så jag kan lägga det åt sidan. Är MYCKET less på den nu!! Dags att den försvinner ur mitt liv, så jag kan ägna mig åt behagligare saker. Som sol, vår, promenader, djuren och min man ❤️

Vår?

Jag vill så gärna säga att nu är våren här!! Men gissar att det ännu kommer att hinnas med några trista bakslag… Vintern brukar göra några tappra försök att hänga kvar innan den till slut övermannas av vårens och sommarens sol, värme och glädje.

Nu har det ändå hänt saker. Vägarna börjar komma fram, även de som varit rejält snötäckta, vattnet porlar i bäcken, solen värmer kinden och livslusten kommer tillbaka. För några dagar sedan planterade jag två olika sorters tomater, solrosor och stockros. Allt har börjat spira. Så mysigt att det växer och det är skönt att göra något som förknippas med sommaren. Det är betryggande på något vis, som en garanti för att den faktiskt är på väg ☺️

På gården är det rätt mycket snö kvar, för mycket för min smak i alla fall… Men idag hjälpte jag till lite genom att försöka hacka upp isen på gången mot bron. Några dagar till med plusgrader, så kommer hela gången att vara snöfri!! ?

Loka hakar såklart på, fast endast som åskådare. Men hon älskar att ligga ute och kika på allting, eller somna. Tryggare hund får man leta efter ❤️❤️❤️

Sooooooool

Solen har äntligen börjat värma ordentligt!! ☀️? Det är så härligt att det nästan inte går att beskriva. Igår tog vi en långpromenad i det underbara vädret och efteråt skrapade vi ihop en brunch av rester. Det blev en kombination av risgrynsgröt och korv med bröd. Till efterrätt kanelbullar och kaffe. Sedan bara satt vi mot husväggen och lät solens strålar värma våra ansikten. Fantastiskt!! ?

Uppsatsen är klar och ska idag skickas in till examinator. Det som är kvar att göra då, är att förbereda en presentation och att plugga in ALLT i det vi skrivit, för att kunna försvara den på bästa sätt ? Det examinerande seminariet är den 26:e mars. Planen var att jag skulle åka ned till Uppsala, men universitet har tagit beslut om att all undervisning, samt examinationer ska ske på distans, så jag slipper!! Det spar mig mycket pengar och mycket tid.

När jag skriver eller sitter vid datorn, kommer allt som oftast en liten vän på besök. Hon vet att hon egentligen inte får vara på bordet, men med ålder, gullighet och charmig framtoning, töjer hon på gränserna ?

Ibland tar hon den nyvunna friheten lite väl långt ?

Examensdagen närmar sig, sakta men säkert. Eller säkert? I dessa corona-tider är väl ingenting säkert… Min fasa är att jag ska bli sjuk eller få symtom som leder till att jag måste vara hemma från den kommande praktiken… I så fall blir det svårt att få ihop de timmar man ska göra. Men det är bara att hoppas på att hålla sig frisk och skulle olyckan vara framme och snoret börja rinna, så får jag ta det då. Jag hoppas det kan lösa sig på något sätt ändå. Min underbare man har i alla fall gjort en helt fantastisk nedräkningskalender till mig. Där jag varje kväll får kryssa en dag. I slutet av varje vecka får jag öppna en lucka och bakom den står ett fint, peppande, vackert, tänkvärt citat. Längst ned är det en stoooor lucka. Längtar SÅ tills jag får öppna den och är SÅ nyfiken!! Men jag ska hålla mig och inte tjuvkika!! ?

Några dagar sedan jag tog bilden. Nu är det 81 dagar kvar. Den hänger på skafferidörren som en härlig påminnelse om att jag faktiskt nu är inne på sluttampen. Det har varit och kommer fortfarande att vara tufft, men dagarna är räknade…

Helg

Skönt med helg, även om det är svårt att helt lägga undan uppsatsskrivandet. Känslan av att det finns något man borde göra, är konstant närvarande… Men jag har försökt att strunta i den och vädret har hjälpt mig på traven. Både fredagen och lördagen bjöd på fantastiskt, underbart, soligt väder ☀️

Efter långpromenad njöt vi av solens strålar i ansiktet. Det värmde till och med. Fantastiskt skönt och det ger en hopp om att det nog kommer att bli vår och sommar i år också ?

Lördagskvällen spenderade jag tillsammans med en föredetta kollega, som för ett halvår sedan flyttade från stan, men som nu är tillbaka. Jättekul att hon beslutat sig för att flytta hit igen, får tacka killen hon träffade, vi kompisar hade nog inte så mycket med den saken att göra. Vi hade i alla fall en jättetrevlig kväll på Gotthards där vi drack ett glas vin och pratade om jobbet, livet och kärleken.

Förberedelser inför kväll på stan

Har hittat en lite kul app på telefonen. Den räknar ned till viktiga händelser. Var tvungen att införskaffa den och starta nedräkningen till examen. Gjorde likadant när jag läste till sjuksköterska. Från 100 dagar, så kryssade jag en dag i taget, fram till examensdagen. Saknar det fysiska kryssandet litegrann, måste kanske skaffa en i papper.

Status uppsats

Dagarna går… Vi skickade in vår uppsats, det vi skrivit “so far”, till vår handledare för drygt en vecka sedan. Ännu har vi inte hört ett enda ord, inte ens en bekräftelse på att mailet är mottaget. Vi har inte jättemycket kvar, det är slutsatsen och resultatdiskussionen, sedan massa pill och att skriva innehållsförteckning och lägga in sidnumrering osv. Men ändå… Nu har vi ändå börjat på resultatdiskussionen så smått och skrivit abstract, trots att vi inte fått återkoppling, så vi håller tummarna att vi inte behöver ändra så mycket. Vilket i så fall skulle betyda att vi har gjort en veckas jobb i onödan ?

Ständig kamrat i skrivandet ?

Det finns dock de i klassen som har det värre. Vi gör ju en litteraturstudie, vilket betyder att vi själva letar upp artiklar och utifrån dem skapar ett resultat. Men andra gör riktiga studier och de väntar på på att få data, så de har inte ens börjat analysera och skriva resultat än. Måste vara superstressande… Jag lider verkligen med dem. Många av dem är oroliga att inte hinna bli klara i tid, då de inte har kunnat arbeta överhuvudtaget i tre veckor nu.

Lördag idag och det snöar ute. Hela veckan har det varit kallt, men soligt. Jag har kunnat ta riktigt långa promenader och solen har verkligen värmt i ansiktet. Underbart!! ☀️Tyvärr orkar min hund inte promenera lika långt som jag längre. En mil per dag är hennes ungefärliga smärtgräns. Det gör att jag får ta egna promenader och jag saknar min kompis SÅ mycket!! Känns naket och märkligt att gå utan en hund, meningslöst på något vis. Vet inte vad jag ska mig till när hon inte finns längre… ? Vill inte vara utan hund, men har ingen som kan ta hand om den på dagarna. Försöker febrilt lösa problemet, men det är inte helt enkelt. Har haft hund sedan 1997 och att vara utan känns otänkbart ?

Schemat idag är tomt. Min man är med sin familj i deras gemensamma stuga, så jag får roa mig alldeles själv. Kanske blir en spa-kväll, med film. Vi får se!!

Önskar en skön lördag i alla fall!! ☺️