Till Ords

Välkommen till mitt mysiga mörker

Meny Stäng

Kaosdag

Igår började jag lite senare. Innan jag skulle infinna mig på förlossningen för ännu en dag med koordinator där, skulle jag träffa min huvudhandledare för summering av de två veckor som gått. Jag fick berätta vad jag varit med om, vad jag fått göra, vad som varit bra och vad som varit mindre bra. Vi hade ett jättebra samtal. Skönt också att jag känner henne sedan innan, så vi kunde prata mer avslappnat och jag tordes säga saker som jag annars kanske inte hade nämnt.

Jag fick feedback på mina två första veckor och hon sade att hon endast hört gott om mig. Hon var dessutom på förlossningen i torsdags och lyssnade på ett samtal jag hade med en kvinna som ringde in. Hon tyckte att jag ställde relevanta frågor, var bekräftande och tog rätt beslut i att välkomna in kvinnan. Efter samtalet med kvinnan fick jag förklara hur jag tänkte kring varför jag valde att låta henne komma in för bedömning. Mycket lärorikt ?

Så överlag känns det bra!! Jag verkar kunna få fortsätta min väg mot att bli barnmorska en stund till. Har inte gjort bort mig fullkomligt i alla fall ?

Sedan kom jag då till ”jobbet”. Märkte direkt att det inte stod helt rätt till. Det var en stressig stämning och när jag såg tavlan förstod jag varför… Den var FULL, överfull skulle jag säga. Dessutom med komplicerade förlossningar. Detta gjorde att jag litegrann kastades in i dagen. Min handledare bad mig ringa två samtal och kolla hur dessa kvinnor mådde, om vi skulle välkomna dem eller om de kunde stanna hemma. Efter det blev jag telefonansvarig, samt att jag svarade på ringningar eftersom bokstavligen ALLA var upptagna. Min handledare var dock noga med att höra med mig att det var okej att bli (på ett sätt) lämnad fri för vinden och visst, när det är mycket måste man hjälpa till. Sedan visste jag att om det händer något, eller om jag känner mig väldigt osäker i telefonen, så kommer någon att hjälpa mig. Så jag sade att det var helt okej och allt gick bra ?

På eftermiddagen kom ett par med misstänkt vattenavgång som jag fick ta emot själv. Det är så lärorikt att själv få prata med kvinnan och skapa sig en bild av förloppet, samt att själv få tänka till om vidare åtgärder. Jag gjorde en yttre palpation av magen för att känna hur barnet låg och kände att huvudet var fixerat i bäckeningången. Det hade jag dock läst i MVC-journalen, men ville dubbelkolla då det eventuellt var en vattenavgång. Hon fick en handduk i trosorna för att se om det skulle rinna något i den och sedan kopplade jag CTG för att kunna övervaka barnet en stund och se om kvinnan hade några sammandragningar. Tyvärr rann det inte till något fostervatten, så jag och min handledare fick göra en spekulumundersökning, där den ena tittar in på cervix och livmodermunnen, medan den andra ruckar på barnets huvuvd. Detta för att se om det sipprar ut fostervatten. Det gjorde det inte och då kan vi inte bedöma det som vattenavgång eftersom vi inte sett något vatten… Så paret fick vända och åka hem igen med rådet att åter komma in igen om det skulle rinna till.

Så var alltså min fredag, både lite läskig i och med att jag fick göra så mycket själv, samtidigt som det var superduperkul att få göra saker själv. Ingen tvekan om att jag tagit rätt beslut att läsa till barnmorska i alla fall!! ?