Magont och trötthet

Ju äldre jag blir, desto känsligare blir min mage. Vet inte om det är så för de flesta, eller om en del går genom hela livet med en mage av sten. Min mage vill i alla fall säga upp bekantskapen med mig mellan varven… Igår var en sådan dag. Jag mådde tjyvens, magen värkte och hela jag var matt. Eftersom det går magsjuka lite här och var hinner man ju tänka den tanken också. Men med facit i hand så var det nog ”bara” magens sätt att ge mig en avhyvling. Jag rör ju rätt mycket på mig, vilket gör att jag kan trycka i mig diverse onyttigheter utan att det märks vare sig på klädstorlekar eller på vågen. MEN, jag mår ändå dåligt av det, eller magen i alla fall. Sedan om man lägger på lite  stress och det faktum att hjärnan ibland går på högvarv av att fundera ut lösningar på diverse problem som finns i livet och dålig sömn på det, då brakar stackars magen… För två år sedan, i början av maj, ingick jag i ett vad som innebar att jag under två månader skulle äta lchf. Egentligen är jag inte ett fan av superstrikta dieter, tycker nog allsidig kost är bäst. Men faktum kvarstår, jag har aldrig mått bättre. Så nu bollar jag fram och tillbaka om jag ska sätta tillbaks mig själv på den dieten. Eller i alla fall en variant av den. Men det bär emot, det är ju så gott med godis och mackor och pasta och potatis… Det känns som att man måste säga hejdå till en gammal vän, en trygghet, hur falsk den än är. Men jag vet ju hur bra jag kan må, varför i hela världen skulle man då välja att må sämre? SÅ ologiskt… Tja, jag är inte redo att bryta just idag, men som en sann kolhydratsmissbrukare så säger jag; Vilken dag som helst nu ?